Igår blev jag ett år äldre. Ett steg längre bort från Barbies och hopprep, ett steg närmare rynkor, gråa hår och rollator. Känner stressen flåsa mig i ryggen. Fast det har den i och för sig redan gjort i ett år eller två. Vill. inte. bli. äldre. Förstår inte för mitt liv hur folk kan längta efter att bli till exempel 18. Visst, det kanske är roligt just för stunden då man just blivit "vuxen", men tänk sen då. Efteråt. Då går det bara utför, man blir ju som sagt inte yngre.. Ni kan kalla mig nojig nu, men sen när ni sitter där i gungstolarna på ålderdomshemmet med ett garnnystan i knät och undrar vart åren tog vägen, då ska jag be hemtjänsten skjutsa mig så att jag kan säga vad var det jag sa. Hehe.

Nog om det. Jag firades i söndags med två(!) tårtor och finfina presenter. Jag fick en hel del pengar (bla till ett par efterlängtade dansskor!), en bok, en tunika, ett doftljus och..................ett objektiv! Precis ett sådant som jag önskat mig. Gårdagen, dvs min riktiga födelsedag, spenderades tillsammans med Magnus. Av honom fick jag en sockersöt cupcake-bok och ett par fräsiga träningsbyxor. Behövligt och bra. Födelsedagsbarnet ger alltsammans 5 av 5 toasters.