Det farliga HÅRET!
(1)Har ni hängt med i hårdebatten? Om inte så föreslår jag att ni klickar er in på härliga Hannas blogg så får ni lite kött på benen. Den finner ni HÄR. För att ändå sammanfatta det hela så syntes en hårig armhåla i tv under melodifestivalen i lördags. Grejen med det hela var att armhålan tillhörde en kvinna. Det blev ramaskri på facebook där den ena elaka kommentaren avlöste den andra. Det hela resulterade i artiklar på aftonbladet där andra kvinnor stöttade Lina (tjejen som fick utstå påhoppen) genom att visa upp sina lurviga (men ack så kvinnliga) armhålor.
Att lite hår kan vara så skrämmande för många är nästan lite lustigt tycker jag. Osäkra små pojkar som skriker rakt ut så fort de möter något som de inte är vana vid.
Men sanningen är den att jag faktiskt förstår dem. Jag minns själv hur osäker jag kunde vara när jag mötte något som för mig var annorlunda. Förut, innan jag verkligen satte mig in i feminism, genus, skönhetsideal och liknande. Visst, att det är ofräscht med hår tycker nog de flesta, men det är ju på grund av att vi alla är produkter av det samhälle vi lever i - ett samhälle med snäva normer och ideal. Det är väl helt rätt gjort av de här tjejerna att motarbeta normen och försöka neutralisera håret - oavsett om det sitter på kvinnor eller män. Målet är väl att alla ska få se ut precis som de vill (så länge det inte skadar någon annan), utan att för delen behöva bli ifrågasatta och tvingade att försvara sig? Det senare tror jag de allra flesta är överens om, bara det att samhällets krav är alltför skrämmande för att våga stå upp emot och protestera mot dem. Men jag ber er hårrädda människor ändå; försök öppna ögonen och inse att lite hår faktiskt inte är hela världen. Det finns ju där av naturliga orsaker och det är inte ett privilegie för män.
Och till er elakingar som var med och trakasserade Lina: ta och sök hjälp för er hårfobi och låt oss andra vara precis som vi är - oavsett om vi använder rakhyveln eller inte.
Vill du vara med och mota bort snäva normer och ideal? Gå med i facebookevenemanget Ta håret tillbaka.
Att lite hår kan vara så skrämmande för många är nästan lite lustigt tycker jag. Osäkra små pojkar som skriker rakt ut så fort de möter något som de inte är vana vid.
Men sanningen är den att jag faktiskt förstår dem. Jag minns själv hur osäker jag kunde vara när jag mötte något som för mig var annorlunda. Förut, innan jag verkligen satte mig in i feminism, genus, skönhetsideal och liknande. Visst, att det är ofräscht med hår tycker nog de flesta, men det är ju på grund av att vi alla är produkter av det samhälle vi lever i - ett samhälle med snäva normer och ideal. Det är väl helt rätt gjort av de här tjejerna att motarbeta normen och försöka neutralisera håret - oavsett om det sitter på kvinnor eller män. Målet är väl att alla ska få se ut precis som de vill (så länge det inte skadar någon annan), utan att för delen behöva bli ifrågasatta och tvingade att försvara sig? Det senare tror jag de allra flesta är överens om, bara det att samhällets krav är alltför skrämmande för att våga stå upp emot och protestera mot dem. Men jag ber er hårrädda människor ändå; försök öppna ögonen och inse att lite hår faktiskt inte är hela världen. Det finns ju där av naturliga orsaker och det är inte ett privilegie för män.
Och till er elakingar som var med och trakasserade Lina: ta och sök hjälp för er hårfobi och låt oss andra vara precis som vi är - oavsett om vi använder rakhyveln eller inte.
Vill du vara med och mota bort snäva normer och ideal? Gå med i facebookevenemanget Ta håret tillbaka.
Låt oss hjälpa varandra
Hej allihopa!
Ni vet när man verkligen har nåt att säga, i detta fall skriva, men man har inte riktigt tid att sätta sig vid datorn och skriva ner det och istället tänker man att "det här måste jag bara lagra i hjärnbanken". Men så glömmer man bort, och det där viktiga inlägget skrivs aldrig. Alla ni där ute som bloggar känner säkert igen sig. I alla fall; usch vad jag avskyr det! För jag vill inte att min blogg ska vara en tråkig "idag gjorde jag ditten och datten"-blogg när jag i själva verket har så mycket mer innanför pannbenet som bara skriker om att få plitas ner i ord.
En av de sakerna jag gått runt och tänkt att jag ska ta upp är genus. För er som inte är så insatta och undrar vad genus är för något så kan jag varmt rekommendera Lady Dahmers inlägg där hon beskriver genus och hennes tankar kring könsstereotyper lite mer ingående. Det finner ni här.
Syftet med genustänk är att uppmuntra olikheter, och på så vis skapa fler möjligheter. Man ska inte behöva anpassa sig efter en mall för att bli accepterad. Men tyvärr är det så i det samhälle vi lever. Än så länge har de flesta människor fortfarande en väldigt skev syn på hur en flicka eller pojke ska vara. Flickor gillar rosa, glitter och dockor medans pojkar gillar bilar, blått och krig. Och så är det bara, inget som går att ändra på. Eller? Faktum är att det egentligen bara är att bestämma sig. Vill jag att mina barn ska ha 2 möjligheter eller vill jag ge dem 100? För tro det eller ej, människor är mer än bara en snopp eller snippa. Vi ska inte behöva begränsas till ett endaste sätt att vara på, en endaste färg att använda, ett endaste klädesplagg att använda etc, beroende på vad för kön vi är. Men det konstiga är att de flesta människor ändå överens om detta när man talar ytligt om det, dvs att alla ska få vara precis som de är. Men så fort någon faktiskt sträcker sig utanför ramarna, som så vänligt men bestämt blivit placerade runt om oss redan sedan födseln, betraktas denne som konstig och onormal. Varför ska det behöva vara så?
Tyvärr finns det alltid en del som ska försöka sig på att förneka det här. "När mitt barn får bestämma själv så väljer han/hon svärdet/prinsessklänningen på eget bevåg, det är inte jag som tvingat honom/henne". Ja, må så vara, men samhället formar barnen mer än vi tror. De väljer de stereotypa sakerna helt enkelt för att det blivit lärda att det är så det ska vara. Beviset på det finns överallt runtomkring oss. På dagis, i skolan, i tidningar och på teve. Pojkar klättrar i träd, hoppar i lera och springer omkring. Flickorna ska helst sitta så stilla som möjligt. Möjligen att de kanske kan sitta på sidan om sandlådan om de bara tittar på, för hejudamig om de skulle få sand på klänningen! Det går ju verkligen inte för sig. Nej, helst borde de hålla sig inomhus med ponnys och pärlplattor! Detta syns tydligt i kataloger för barnkläder, titta själv nästa gång så får du se. Pojkarna på bilderna är aktiva och har stora lekvänliga kläder. Flickorna står oftast stilla, med åtsittande sköra kläder. Det är till och med stor synbar skillnad på storleken på samma klädesplagg, "i samma storlek", från de båda avdelningarna. Och låt oss ta en titt på Egmonts nya tidningar. Det är ju helt absurt. Skulle inte tjejer kunna gilla fotboll, eller vad menar Egmont egentligen?
"Emma är ”pysslig och tjejig med fokus på kreativitet och kunskap på ett charmigt och glatt sätt” och GOAL Junior är ”en cool fotbollstidning för killar i åldern 6 till 10 år. Tidningen presenterar mängder av spännande fakta och bilder om superstjärnorna och deras lag på ett fräckt och explosivt sätt, som garanterat tilltalar yngre fotbollstokiga killar.”
- Det tycker inte jag att dom är, men det är väl en tolkningsfråga, säger Egmont.
Ni vet när man verkligen har nåt att säga, i detta fall skriva, men man har inte riktigt tid att sätta sig vid datorn och skriva ner det och istället tänker man att "det här måste jag bara lagra i hjärnbanken". Men så glömmer man bort, och det där viktiga inlägget skrivs aldrig. Alla ni där ute som bloggar känner säkert igen sig. I alla fall; usch vad jag avskyr det! För jag vill inte att min blogg ska vara en tråkig "idag gjorde jag ditten och datten"-blogg när jag i själva verket har så mycket mer innanför pannbenet som bara skriker om att få plitas ner i ord.
En av de sakerna jag gått runt och tänkt att jag ska ta upp är genus. För er som inte är så insatta och undrar vad genus är för något så kan jag varmt rekommendera Lady Dahmers inlägg där hon beskriver genus och hennes tankar kring könsstereotyper lite mer ingående. Det finner ni här.
Syftet med genustänk är att uppmuntra olikheter, och på så vis skapa fler möjligheter. Man ska inte behöva anpassa sig efter en mall för att bli accepterad. Men tyvärr är det så i det samhälle vi lever. Än så länge har de flesta människor fortfarande en väldigt skev syn på hur en flicka eller pojke ska vara. Flickor gillar rosa, glitter och dockor medans pojkar gillar bilar, blått och krig. Och så är det bara, inget som går att ändra på. Eller? Faktum är att det egentligen bara är att bestämma sig. Vill jag att mina barn ska ha 2 möjligheter eller vill jag ge dem 100? För tro det eller ej, människor är mer än bara en snopp eller snippa. Vi ska inte behöva begränsas till ett endaste sätt att vara på, en endaste färg att använda, ett endaste klädesplagg att använda etc, beroende på vad för kön vi är. Men det konstiga är att de flesta människor ändå överens om detta när man talar ytligt om det, dvs att alla ska få vara precis som de är. Men så fort någon faktiskt sträcker sig utanför ramarna, som så vänligt men bestämt blivit placerade runt om oss redan sedan födseln, betraktas denne som konstig och onormal. Varför ska det behöva vara så?
Tyvärr finns det alltid en del som ska försöka sig på att förneka det här. "När mitt barn får bestämma själv så väljer han/hon svärdet/prinsessklänningen på eget bevåg, det är inte jag som tvingat honom/henne". Ja, må så vara, men samhället formar barnen mer än vi tror. De väljer de stereotypa sakerna helt enkelt för att det blivit lärda att det är så det ska vara. Beviset på det finns överallt runtomkring oss. På dagis, i skolan, i tidningar och på teve. Pojkar klättrar i träd, hoppar i lera och springer omkring. Flickorna ska helst sitta så stilla som möjligt. Möjligen att de kanske kan sitta på sidan om sandlådan om de bara tittar på, för hejudamig om de skulle få sand på klänningen! Det går ju verkligen inte för sig. Nej, helst borde de hålla sig inomhus med ponnys och pärlplattor! Detta syns tydligt i kataloger för barnkläder, titta själv nästa gång så får du se. Pojkarna på bilderna är aktiva och har stora lekvänliga kläder. Flickorna står oftast stilla, med åtsittande sköra kläder. Det är till och med stor synbar skillnad på storleken på samma klädesplagg, "i samma storlek", från de båda avdelningarna. Och låt oss ta en titt på Egmonts nya tidningar. Det är ju helt absurt. Skulle inte tjejer kunna gilla fotboll, eller vad menar Egmont egentligen?
"Emma är ”pysslig och tjejig med fokus på kreativitet och kunskap på ett charmigt och glatt sätt” och GOAL Junior är ”en cool fotbollstidning för killar i åldern 6 till 10 år. Tidningen presenterar mängder av spännande fakta och bilder om superstjärnorna och deras lag på ett fräckt och explosivt sätt, som garanterat tilltalar yngre fotbollstokiga killar.”
Men varför ska de just vara så tydligt riktade till tjejer respektive killar?
- Det tycker inte jag att dom är, men det är väl en tolkningsfråga, säger Egmont.
Med det sagt låter jag bilden tala för sig själv och lägger mig. Och som en klok person sa: om du tror att något är för litet för att göra skillnad, prova sova i samma rum som en mygga.
