Le mot världen

Jag är jäkligt glad. Sådär så att mungiporna näst intill värker av all muskelansträngning. Men det är okej, det var länge sen jag var så här full av endofiner. Jag har massa dans i benen. Nej vänta nu, hela kroppen var det ju. Vore det inte för den gnutta sömninghet som smygit sig på mig så skulle jag genast slänga mig upp ur sängen och skaka rumpa.


Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback